Nederländerna - av Mr. Kaj Hollemans (KH juridisk rådgivning) (kolumner Khla).
Enligt kommunchef Femke Halsema måste vi fakta inse det: kriget mot drogerna fungerar inte. Hon förespråkar ett annat förhållningssätt: att legalisera och strikt reglera försäljningen av kokain och andra droger. Det är ett modigt uttalande. För det första för att borgmästaren gjorde detta uttalande under en kongress med ett antal europeiska ministrar om organiserad brottslighet. Kongressen arrangerades av justitieminister Dylan Yeşilgöz och ministrar från Belgien, Frankrike, Tyskland, Italien och Spanien var på plats. För det andra för att hon gjorde detta uttalande som borgmästare i Nederländernas huvudstad. En stark signal för en svår publik.
Tidigare var det alltid före detta borgmästare eller före detta presidenter som erkände misslyckandet med kriget mot drogerna. Den bilden förändras nu. Colombias nuvarande president, Gustavo Preto, kräver en legalisering av kokain. Det är den colombianska regeringen Planen införa lagstiftning för att avkriminalisera kokain och cannabis.
Genom att legalisera och reglera försäljningen av kokain siktar den colombianska regeringen på att hålla den lukrativa drogmarknaden borta från väpnade grupper och karteller. USA:s nuvarande president Joe Biden har beordrat en översyn av cannabispolicyn, benådningar för tidigare domar om cannabisinnehav och en omvärdering av cannabisklassificeringen. Det är steg i rätt riktning, med stort symbolvärde. I USA finns cannabis nu på samma lista (schema I) som heroin.
Medan den internationella uppmaningen att legalisera och reglera försäljningen av droger blir högre och starkare, sticker den holländska regeringen huvudet i sanden och gör precis tvärtom. Som svar på borgmästare Halsemas vädjan meddelade minister Yeşilgöz att ministrarna gemensamt beslutat att kämpa mot läkemedel att intensifiera.
Förbud mot substansgrupp: dålig idé
Nyligen skickade regeringen ett förslag till representanthuset om att få hundratals ämnen (som fortfarande är lagliga och av vilka det är okänt om de är skadliga för folkhälsan) under opiumlagens tillämpningsområde. Om det är upp till kabinettet kommer hela grupper av ämnen snart att förbjudas som en försiktighetsåtgärd.
Olika fraktioner har (med rätta) hundratals skriftliga frågor gjort på detta förslag. Flera organisationer har också uppmärksammat konsekvenserna av substansgruppsförbudet, även känt som den ”nya narkotikalagen”. Därvid pekade de på konsekvenserna av detta förslag.
Den nya narkotikalagen bygger på försiktighetsprincipen. Den principen strider mot de internationella narkotikakonventioner som opiumlagen bygger på. Hundratals ämnen kommer snart att förbjudas utan bevis för att de är skadliga för hälsan eller samhället. Enligt regeringen är det högst ”sannolikt” att dessa (ofta ännu) okända ämnen kan orsaka hälsoskador.
Regeringen grundar förbudet mot ämnesgrupper på antaganden och antaganden som inte är underbyggda av fakta eller vetenskapliga studier. De tillgängliga vetenskapliga studierna visar faktiskt att införandet av en ämnesgruppsförbud fungerar inte. Tvärtom leder det till mer droganvändning, fler incidenter och mer illegal narkotikahandel. Ett ämnesgruppsförbud skapar också allvarliga hinder för vetenskaplig forskning. Även RIVM har indikerat (så tidigt som 2012) att ett generiskt tillvägagångssätt baserat på en kemisk struktur inte är genomförbart och har avrådt från att införa ett ämnesgruppsförbud. Regeringen har dock inte funnit det nödvändigt att på nytt be RIVM att utreda önskvärdheten av den nya narkotikalagen. Tydligen är folk i Haag inte lugna om resultatet av en sådan utredning.
Dessutom är införandet av ett ämnesgruppsförbud inte proportionellt. NPS används knappt i Nederländerna och det finns få incidenter med NPS. Så det finns faktiskt ingen anledning till ett förbud mot substansgrupper, medan införandet av det kostar extra pengar och extra kapacitet för polisen, åklagarmyndigheten och NFI; organisationer som redan läger med kapacitetsproblem och personalbrist. Den nya droglagen kommer snart att vara på bekostnad av annan brottsling utredningar, såsom sexbrott.
Förslaget tycks främst vara avsett att tillgodose önskemål om ömsesidig rättslig hjälp från andra länder som redan infört ämnesgruppsförbud, såsom Tyskland och Belgien. Problemet är att opiumlagen inte alls är avsedd för det och att den holländska narkotikapolitiken på detta sätt snart kommer att bestämmas i stor utsträckning av länderna runt oss.
Godtyckligt i strid med rättsstatsprincipen
Regeringen har inte ens en tydlig plan för att kommunicera ämnesgruppsförbudet till medborgarna. Den lösning som regeringen föreslagit är helt otillräcklig, enligt statsrådet. Förslaget strider därför mot legalitetsprincipen. Denna princip äventyras om stora grupper av ämnen förbjuds, utan att det framgår vilka ämnen som omfattas. Det måste stå klart för en medborgare vad som är straffbart, särskilt om det finns stränga straff.
Den nya droglagen förbjuder hundratals substanser, tillåter människor att drabbas av stränga straff, stänger hem (enligt Damokleslagen) utan att folk ens misstänker att de har gjort något fel. Genom att göra det öppnar kabinettet dörren för godtyckliga och selektiva åtgärder från regeringens sida och detta förslag strider mot den nederländska rättsstatens grundläggande principer.
Allt verkar berättigat i kampen mot droger, men i ett fritt, demokratiskt samhälle som Nederländerna har medborgarna rätt till skydd mot regeringen. Rättsstaten är en garanti mot maktmissbruk och godtycke från regeringens sida. En lag bör aldrig strida mot dess grundläggande principer. Om regeringen släpper den principen kommer samhället snart att ställas inför en opiatkris, vid sidan av alla andra kriser. Det är därför denna uppmaning till politikerna: bättre att reglera smart än att förbjuda dumt.
